Som en glasskärva i sanden, jag tittar på brutet glas format av vågor och sandkorn, och kanske var den lilla biten vass en gång. Kanske hade vett nog att bita till om någon kom för nära. Inte som nu, mjuk och len och gör som den bli tillsagd.
Jag kanske aldrig skulle blivit till. Man vet ju aldrig. Jag kanske aldrig skulle jagat änglar i januari-snön,
Ser du mig nu?
Jag lämnar bara blomblad i snön, aldrig hela blommor.
Aldrig hela blommor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar