Jag ville något större än det här. Någonting vackrare, någonting renare. Någonstans där var vindpust bär med sig glitter som fastnar i våra ögonfransar.
Jag längtar efter nya skrivblock, trots att jag knappt längre skriver. Jag längtar efter nya platser, fria främmande vidder, trots att jag kan gå vilse i mina egna kvarter.
Läpparna som skärs sönder av minusgraderna och kropparna som inte är våra egna. Spegelreflektionerna en skenbild. Det blir kanske bättre för att våren kommer. Det blir kanske aldrig bättre. Idyllen faller när tårarna drar med sig lösögonfransarna. Jag vågar inte ha några drömmar kvar. Jag vågar inte ha någonting kvar. Jag har ingen tro på att det kommer hålla. Horisonten är bara ett nerfläckat, utsuddat akvarellstreck. Pärmarna som skulle bära mitt namn i bokhandeln rivssönder och bränns upp. Jag ser inte slottet i fjärran för allt det här gråa och jag ville inte det här. Jagville något annat, något större, något vackrare, något renare.
Jag ville inte det här.
Jag ville hitta Söndermarken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar