Januarimånad och jag plockar fjädrar i snön, följer spåret ängeln lämnat efter sig. Kliver upp för silvertrappan, vet inte hur man trippar, är den klumpigaste av prinsessor och glasskon krossas och skär in i fotsulorna, hälarna, men dansar jag fortare syns inte blodet,
syns inte alls.
När stod vi med smutsiga händer och grävde efter hallon i snåren, munnarna röda av bär? Jag biter mig i tungan när jag försöker fånga ett minne jag aldrig haft. Flickan med svavelstickorna och andas vi cigarettrök andas vi åtminstone. Så svårt att hålla fasaden när slottet i sagoboken rivs sönder och naggas i kanterna. Går att tejpa, går att tejpa, men det syns,
det syns ju.
Glappar, skevar. En liten spricka som får potential av ett Helvetesgap och vi som kliver ur våra trasiga skor, drar upp klänningarna för att kunna hoppa. Titta inte efter så vet du inte om du hoppar utför eller över, ibland knappt ens någon skillnad. Bara att komma någon annanstans. Hellre krossad mot klipporna, än här.
Hellre krossad mot klipporna
än här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar